...från ena stunden vara hur glad som helst och sedan rasar allt samman?

Hej, Oj herregud hur längesen var de inte jag skrev här? Bra länge sen, men tappade lixom suget, har ju jobbat en del. Har inte haft så mycke till fritid. Hur som helst, nu är det sista jobbdagen imorgon sen är jag ledig i två veckor, ska bli så skönt, och vet ni vad! Jag sticker iväg på en sista minuten resa på lördag morgon till Kroatsien så blir inge midsommarfirande för min del men det är skit samma för nu ska jag åka iväg och bara tänka på mig själv, med den bästa människan på jorden, min egna syster. André ska med han med, så hoppas vi får riktigt bra väder och en skön semester!
Ska jag vara ärlig har jag lite resfeber! Aldrig rikigt åkt på en semester så där, bara varit i Frankrike innan, men inte rikigt samma sak.


Trodde jag hittat min rätta plats, men trodde vist fel.
Känner mig så vilsen nu så vet inte riktigt åt vilket håll jag ska gå.
Jag har nog ärligt aldrig kunnat vara mig själv lika mycket som i din närhet, ingen annan har fått mig att känna mig så trygg. Det kommer bli svårt att inte få se ditt namn i displayen så fort jag får ett sms eller någon ringer, eller att få krama om dig och känna att allt annat inte längre spelade någon roll! Vi känner knappt varandra men ändå känns det som vi kännt varandra i evigheter, trots att vi  inte ens vet sanningen om varandra.
Men det går över, 
Man glömmer aldrig - man bara går vidare.